Vår teatervision

Ur: ”Hallå där? Du kan ju testa le lite.”

Vi försöker ofta kommunicera vår teatervision för andra, genom anekdoter, allegorier och citat som vi tycker stödjer hur vi ser på vår teater.
Boel Forssell, en före detta skådespelare på Teater Scratch, skrev ett inspirerat kåseri då hon tyckte att hela vår vision kom att uppfyllas under en spelning av barnföreställningen ”Om oss”.

”Jippi!
Idag hände det jag länge drömt om! Vi hade publik som ”plankade in” för att se oss. Precis i starten av vår barnföreställning ”Om oss” smög det in vuxna som inte alls hade med skolan eller barnen att göra. Vilka de var vet jag inte. Jo, någon jobbade i hotellets restaurang, med några vet jag inte vilka de var. Helt enkelt förbipasserande vuxna som valde att se vad vi gjorde och stanna kvar för att höra berättelsen till slut.
Hurra! Ljudvallen är sprängd, vuxna plankar in på barnteater!

När man sysslar med barnkultur blir man snabbt medveten om att man är långt ner i den kulturella hierakin. Det är liksom inte lika ”fint” att hålla på med barnteater.
Jag har precis bytt åldersgrupp- från vuxna som jag spelat för nu i tretton år, med några undantag för barn och ungdomsproduktioner som jag spelat parallellt med vuxenföreställningarna- till barn och ungdomspubliken.

”Jaha, så nu lär man inte se något av dig på ett tag”, sa en teaterarrangör när jag berättade att nu är det tio och tolvåringar som gäller.
Först blev jag lite förvånad. Vad menade han?
Att spela barnteater innebär att man spelar för fler än när man spelar vuxenteater!
Skolan fyller alltid sina föreställningar och inga diskussioner om varför publiken sviker förekommer precis innan man ska upp på scenen. Barnen kommer, visserligen för att de måste. Någon vuxen har ju bestämt åt dem. Men de är där jag får chansen att möta dem. Ibland i ett avvaktande motstånd, men oftast i ett energi- och förväntansfullt möte.

Fast det är klart… Recensenterna hänger inte på dörren och vill in. Tidningarna säger ”Vi får se om vi kommer” när vi presenterar att vi ska ha urpremiär i Kiruna.
Flera kollegor som jag möter runt om i landet beter sig artigt ointresserade när de upptäcker att det är en ny barnpjäs jag jobbar med för tillfället. Det är ingen statuskänning med barnkultur. Så är det. Bland branchfolket är tyvärr uppfattningen allt för ofta att barnteater det är något som är lätt att göra. Något för de skådisar som inte riktigt lyckats. Något som görs i ett ”uppoffrande”- det är behjärtansvär med barnteater, viktigt kulturpolitiskt och så… med konstnärligheten är det väl lite si och så med…

Visst blir man arg. Men jag spelar inte teater för att uppnå kändisskap och kulturstatus. För mig är teater mycket större än mig själv. Som Stenius i Lindvåg säger: ”När teater är som bäst, kan den vara en genväg till erfarenhet, ge nycklar i livet”
Det brinner jag för oavsett om min publik består av små eller stora människor.”

– Boel Forssell


Hitta på sidan